Tidigare:

Jag blev jätte glad att se dom, jag kramade dom alla. Vi presenterade killarna för Isabelle och dom hälsade på varandra. Det var en glad stämning. Men sen kom jag på att vi snart skulle lämna dom alla och kanske aldrig mer se dom. Tanken kändes som en kniv i magen, jag blev ledsen och orolig. Harry lade armen om mig.
-Are you okey? Sa han och kollade djupt in i mina ögon.
-I don't know, i'm just worried over that i mabye never will se you again.. Sa jag med en klump i halsen.
Harry spärrade upp ögonen.
-Ofcourse we will met again! Who said that we can't? Sa Harry.
Jag log lite och kollade på honom.
-Promise you wont forget me? Sa jag.
-I will never forget you, han pussade mig lätt på huvudet och hela jag blev varm inombords jag kände hur fjärilarna i magen flög som bara den.
Sen hörde jag hur det började tjuta i öronen av ljudet när tåget rullade in.
Vi kramade om alla och sa hejdå. Harry och Niall hjälpte oss att bära in väskorna i tåget. Vi satte oss till rätta vid våra platser och vinkade till Isabelle och killarna som stog kvar på tågstationen. Harry slängde en slängpuss och jag gjorde likadant tillbaka. Sedan kände jag hur tåget började rulla iväg..

Från Emmas syn:

Jag klampade upp för trappan till huset. Trots att pappa var snäll och bärde min väska kändes det ändå som om jag hade flera tyngder på mig, men det var nog bara för att jag var så trött. Pappa hade hämtat mig på tågstationen när vi kom fram. Jag hade sprungit fram och kramat om honom. Nu var det dags att träffa resten av familjen. Jag öppnade dörren och möttes av världens gladaste Trixie, min hund. Hon började gensast hoppa på mig och började pussa mig.
-Ja hej Trixie, hej gumman , åh jag har saknat dig! Sa jag med min fjantig röst, sån röst som jag alltid fick när det gällde djur. Trixie viftade massor på svansen.
Jag såg hur mamma och lillasyrran kom ner springades i trappen.
-Emma! Skrek Lovisa, Lovisa var min lillasyster.
-Hej! Skrek jag tillbaka lika glatt och hon kom och omfamnade mig i en jätte kram.
Sedan kom mamma och kramde mig minst lika hårt.
-Oh, vi har saknat dig så mycket! Sa mamma och klappade mig på kinden.
-Jag har saknat er också! Sa jag. Även om vi hade pratat i telefon och så var det inte alls samma sak.
Pappa kom sedan in med väskan. Jag tog av min skorna och gick in i köket. Jag såg hur det var dukat på bordet och hela köket luktade mat. Det var så skönt att äntligen få vara hemma igen!

Från Sofie's syn:

Min storebror som nyligen fått körkort hade varit snäll och hämtat mig från tågstationen. Jag öppnade husdörren i hopp om att bli välkommnad av mamma och pappa. Men det var mörkt och det lät som ingen var hemma.
-Hallå? Ropade jag.
Inget svar.
Brorsan kom efter med väskan.
-Är dom inte hemma? Frågade jag förvånat.
-Tydligen inte, sa brorsan och ställde väskan innan för dörren. Sedan gick han ut igen.
-Vart ska du? Frågade jag förvånat.
-Hem, sa brorsan.
Han hade nyligen fått en egen lägenhet.
Jag hann inte säga något innan han satt i bilen och vinkade hejdå.
Jag klev in och stängde dörren efter mig.
Det blev läskigt tyst och inte en lampa var tänd..

Jag tog av mig skorna och började tända lite lampor i huset. Så nu kändes det i alla fall lite hemtrevligare. På köksbordet låg det en lapp.
"Hej hjärtat! Välkommen hem! Pappa fick jobba övertid och jag är på ett möte, ledsen att vi inte var hemma när du kom! Puss mamma"
Det fick mig att känna mig lite bättre i alla fall. Typiskt att dom jämt skulle jobba.
Jag öppnade kylskåpet och märkte att det fanns en matlåda, jag kikade var det var i, spaghetti och köttfärsås. Säkert rester från igår eller något. Jag åt i alla fall det och gick upp på mitt rum. Det första jag gjorde var att slänga mig i sängen, ååh så underbart mjukt och skönt! Min alldeles egna säng tänkte jag för mig själv och blundade ett tag.
Jag drog upp telefonen och märkte att jag hade fått ett sms.
"Hope the trip went well, i miss you guys already!, hugs Niall!" Jag log i hela mig när jag såg det. Lilla Niall, han var för söt! Tänk vad jag skulle sakna han. Jag kommer nog aldrig glömma bort den där kvällen på pizzerian, när han och jag var dom som inte hade bestämt oss..Den blicken han hade. Jag drömde mig bort. Sedan kom jag på mig själv att jag skulle svara!
"Yes the trip went well!I miss you to! And i am sure Emma also does!" Svarade jag.

Från Emmas syn:

Jag kröp ner under täcket. Mamma hade varit snäll och bäddat rent i min säng. Täcket luktade nytvättat. Det var riktigt mysigt ljus i rummet, taklampan var släckt men jag hade tänkt en lampa i fönstret. Jag såg hur dörren öppnades sakta och Lovisa stack in huvudet.
Jag log mot henne som tecken på att hon fick komma in. Hon kom inspringades i sitt söta rosa nattlinne och sin favorit nalle i famen. Hon satte sig på sängkanten.
-Jag kan inte sova..Kan inte du berätta lite för mig om hur one directions konsert var? Viskade Lovisa, antagligen för att inte väcka mamma och pappa i rummet bredvid.
Lovisa kröp ner bredvid mig under täcket.
-Okej, viskade jag och klappade henne på huvudet. Sedan började jag bertätta. Jag fick med allt i detalj.
Hon spärrade upp ögonen när jag berättade att jag hade träffat dom och pratat med dom.
-Träffade du dom?! Sa hon chokat, det var något jag inte hade fått med över telfonen.
-Haha ja, jag åt med dom också två gånger, sen badade jag med dom på stranden, sa jag och hörde på min röst hur stolt jag lät.
Lovisa öppnade chokat munnen.
-Stäng munnen innan du börjar dregla! Sa jag och skrattade.
Hon skrattade också.
-Men jag kan inte fatta att du ätit med dom och allt? Är du typ vän med dom? Är du känd nu? Frågor flög ut ur Lovisas mun.
Jag skrattade.
-Nej jag är inte känd!Sa jag.

Några veckor senare:

Då var det dags att börja skolan igen, sista året på högstadiet.
Jag och Sofie hade som vanligt innan vi ska till skolan mött varandra och var nu påväg till skolan.
Jag såg hur skolan skymtade bakom hörnet. Jag orkar verkligen inte! Tänkte jag för mig själv.
Det blåste massor, min frisyr skulle bli förstörd! Jag klagade om mina "problem" högt och Sofie bara skrattade.
-Allt är som vanligt igen, skolan, du klagar på ditt hår.. Sa Sofie.

Vi klev in i skolan och det kryllade av massor av sjuor, deras första dag här. Vi tog oss förbi dom och kom fram till vårat klassrum. Några från klassen stog redan där. Vi sprang fram och kramade dom alla, vi hade ju faktiskt saknat dom!  En tjej i klassen som hette Ida tog tag i mina axlar och skakde om mig.
-Skojar du med mig eller? Sa hon.
-Va? Sa jag lite förvånat. Jag fattade ingenting, vadå om jag skojar med henne?
-Bilden! Jag har sett bilden, sa hon.
Jag kände en klump i magen och blev lite orolig.
-Vilken bild? Frågade jag förrvirrat.
-Harry bär dig upp ur vattnet på bilden! Hallå?! Är du glömsk? Du har träffat Harry Styles! Berätta allt! Sa hon och höll fortfarande kvar händerna på mina axlar.
Men jag var för förrvirrad för att svara. Hade någon tagit bild på stranden? Vem? Jag såg inte att Niall, Zayn eller Sofie hade någon kamera? Dom tog ingen bild, det var jag säker på? Tankarna snurrade miljontals varv runt huvudet. Jag såg hur några från paralell klassen kom gåendes i korridorren. Jag såg hur dom kollade på mig och log massor. Jag hade ju aldrig pratat med dom ens?
Dom kom fram.
-Hej! Asså omg, jag såg bilder på er och one direction på twitter! Har ni träffat dom? Asså det är ju helt sjuuukt!!Dom började babbla på massor. Jag och Sofie kollade förvånat på varandra.
Vilka bilder?!
Allt var nog inte som vanligt i alla fall..

------------------------------------------------------------------------------------------

Då var Emma och Sofie hemma igen! Emma fick kanske ett lite bättre mottagande? Stackars Sofie som kom hem och ingen var hemma..
Va söt Emmas lillasyster Lovisa verkar va, hon verkar också gilla one direction!
Så var det skola igen då.. Men va var det alla snackade om för bilder?! Alla verkar ju veta om dom har varit med one direction?!
Vad händer nu? Fortsätt läs och ni får se helt enkelt! :D

Har inte fått med så mycket om Zayns flickvän än och Liam har också något på gång..Men det får ni veta mer om en annan gång! :)

Och som jag skrev i förra inlägget har jag börjat välja ut en söt kommentar att ha med efter varje del, så denna gång blir det en annan super gullig kommentar!

SUPER BRA KAPITEL! :D Älskar din novell ^^

hugs, Bethnay :)xx ♥ ^^