Först och främst vill jag bara påpeka att det är kul att några i alla fall ville vara med i den "lilla tävlingen" om att vara med i novellen! Den som kommenterade först var Julia och hon ville vara Zayns flickvän, vilket hon får äran till att vara i denna novell! ;) Grattis! Rayahin och Jennifer som också ville vara med ska självklart få vara det! Dock så är det tyvär inte möjligt att vara varken Harrys eller Nialls flickvänner! Kanske borde skrivit innan vilka som var tillängliga, nu när Zayn blev upptagen är det vara Liam kvar( så om det är någon som vill så ja, han är singel ;)! ) Så Rayahin och Jennifer, vill någon av er vara Liams flickvän istället? Eller ett fan? Eller kanske något annat ni kommer på? :) För eftersom ni var så gulliga och kommeterade och vill vara med så är det självklart att ni ska få vara det! Men kan inte ta alla i ett inlägg, blir lite konstigt då(hoppas ni förstår). Men somsagt kommentera va ni vill vara istället! :D
-----------------------------------------------------------------------------------------------------

Tidigare:
-Oh, but we should take a soda, mabye we can sit whit you? Sa en av tjejerna.
Killarna kollade på oss. Emma såg ut att inte gilla det alls.
-But this table is so small, so sorry we can't mabye another time, sa Zayn.
-But you four guys can come to our table! Sa tjejen.
Gav dom sig aldrig?
Killarna såg förrvirrade ut och dom visste inte vad dom skulle säga..
-No, we can't leave Emma and Sofie alone, sa Niall.
Tjejerna såg fundersamma ut.
Sedan gick dom och hämtade en varsin stol och trängde i hop sig vid vårat bord i alla fall.
Dom gav visst aldrig upp..

Från Emmas syn:

Det blev pinsamt tyst när tjerna hade satt sig vid vårat bord. Ingen visste vad man skulle säga. Jag kände hur ilskan inom mig brann, hur kunde dom bara tränga sig på såhär? Dom verkade tro att dom var så mycket bättre än alla andra, det kändes som dom frös mig och Sofie ute och bara riktade sig åt killarna. Som om vi vore luft! Sen var jag fortfarande arg efter det som hände konsterdagen, hur dom bara började dryga mot oss, vi som inte hade gjort dom något. Jag tog en klunk av min läsk, ingen sa någonting. Sofie vred sig nervöst på stolen och kollade mot mig.

Tillslut var vi ute ur resturangen. Jag andades in den friska luften när vi kom ut, jag släppte den spända stämningen som hade varit inne på resturangen.
Tjejerna hade pratat lite och frågat killarna lite frågor, hela tiden hade jag känt deras tjuriga blickar på mig, vad hade dom emot mig? Nu var vi somsagt äntligen ute ur resturangen. Tjejerna som tydligen hette Brittany, Tiffany och Zara skulle gå åt andra hållet. Dom sa hejdå men bara åt killarna och gick.
Jag pustade ut.
-Finally the left! Sa jag.
Sofie nickade som att hon höll med.
Killarna skrattade.
-The actully where kind of annoying! Sa Louis.
-I know and i don't know why but they seems to hate me and Sofie, sa jag.
-And they have no reason to it! Sa Sofie.
-Weird, sa Niall.
Vi försökte släppa allt med tjejerna och började gå tillbaka till hotellet. Eftersom vi alla var väldigt mätta gick det i snigelfart! Zayn gick och kollade ner i sin telefon hela tiden.
-What are you doing? Frågade Harry nyfiket och kollade över Zayns axel.
Zayn röck till.
-Uhm, nothing, sa han lite generat och stoppade ner telefonen i fickan.
-Nothing? You were texting someone! Tell me who! Sa Harry ännu mer nyfiket.
Zayn kunde inte låt bli att skratta åt Harry som nästan hoppade upp och ner av nyfikenhet.
-Just a girl, sa Zayn och log.
-Girl? Who is she? Sa Harry.
Zayn förklarade att det var en tjej som hette Julia, han kände henne igenom en kompis. Hon var också i New york och dom skulle träffas imorgon.
-And you haven't tell us about it? Sa Harry lite tjurigt. Men jag antog att det var mest på skoj.
-Sorry bro, i just thougt she and me were friends first, but now it's seems like it is a little more.. sa Zayn.
Harry log och klappade Zayn på axeln.
-I am happy for you, hope we can met her sometime! Sa Louis som var glad för Zayns skull.
Zayn log.
-Yes, ofcourse she has to met you, you are like my brothers and my brothers have to met her! Sa Zayn och skrattade.
-I will test her and she if shes good for you, sa Niall.
Killarna skrattade och vi också.
-Don't do it please Niall, she will thinks that we all are crazy then! Sa Louis.
-I'm sure she is good for you Zayn, and i am happy for you sake, sa jag.
Zayn log.
-Thank you, mabye you two also can met her sometime? Sa Zayn.
-That would be fun! She seems nice, sa jag och Sofie nickade och höll glatt med.

Vi kom fram till vårat hotell först. Vi kramade om killarna och tackade för middagen. Dom tackade också.
Sist av alla kramade jag Harry , hans kram kändes extra lång.

Nästa dag, tjejernas sista dag i New york:

Från Sofies syn:

Vi hade packat klart det sista och satt på våra sängar i hotellrummet. Vi kollade på klockan om en kvart gick bussen till tågstationen, men eftersom det bara tog fem minuter ner till hållplatsen kunde vi vila ett tag. Ingen av oss sa någonting. Samtidigt som det skulle vara skönt och komma hem så skulle vi ändå sakna det här så mycket. Hur kul vi har haft, alla minnen, killarna.. Skulle vi få träffa dom någon mer gång efter att vi kommit hem till Svergie? Jag hade i alla fall fått alla killarnas nummer igår, så vi skulle kunna sms:a. Men det skulle ändå inte vara samma sak..Mina tankar avbröts av att det knackade på dörren, det var Isabelle. Hon sprang in och kramade om oss båda hårt.
-Åh , jag kommer sakna er, vem ska jag nu gå in till på kvällarna? Sa Isabelle.
-Jag kommer sakna dig också, sa Emma.
-Lovar ni att ta det försiktigt nu när ni ska hem? Hittar ni allt på tågstationen eller ska jag följa med och visa er? Frågade Isabelle överbeskydande.
-Du kan följa med, det känns säkert att ha sin syster med sig, sa Emma.
Isabelle log och klappade på Emmas hand.
-Så gullig du är!

Efter en bussresa var vi framma på tågstationen. Vi stog med våra stora resväskor och Isabelle bredvid oss när vi väntade på tåget. Det var minst lika mycket folk nu som när vi kom hit. Det kändes lite vemodigt..Samtidigt som jag stog och tänkte på hur kul jag har haft kände jag hur det darra till i fickan. Jag tog upp telefonen och såg ett sms från Niall.
"Hey! Where are you?"
Jag kollade ett tag på sms:et, varför undrade han det?
"Trainstation" Svarade jag. Sms:et lät tråkigt och enformigt men jag kände att smilisar inte passade in.
Han svarade inte, jag fortsatte undra varför han undrade vart vi var.
Jag visade sms:et för Emma, hon såg lite förvånad ut.

Det hade gått tio minuter och vi hade satt oss på en bänk som hade blivit ledig. Kunde inte tåget bara komma?
Jag blev rastlös och otålig.
Helt plötsligt började det ring i min telefon.

Från Emmas syn:

Jag satt och lyssnade på när Sofie pratade, jag försökte lista ut vem det var. Hon sa saker som:What?Are you kidding me?Where?Oh, okey, yes. Sen berättade hon vart vi satt. Hon pratade engelska. Jag kom fram till att det måste vara någon av killarna, för hon skulle ju inte prata engelska med sina föreldrar? Jag blev nyfiken och undrade vad dom sa!
Hon la på och log stort mot mig.
-Dom kommer för att säga hejdå. Sa hon.
Det tog inte lång tid innan killarna dök upp.
Jag blev jätte glad att se dom, jag kramade dom alla. Vi presenterade killarna för Isabelle och dom hälsade på varandra. Det var en glad stämning. Men sen kom jag på att vi snart skulle lämna dom alla och kanske aldrig mer se dom. Tanken kändes som en kniv i magen, jag blev ledsen och orolig. Harry lade armen om mig.
-Are you okey? Sa han och kollade djupt in i mina ögon.
-I don't know, i'm just worried over that i mabye never will se you again.. Sa jag med en klump i halsen.
Harry spärrade upp ögonen.
-Ofcourse we will met again! Who said that we can't? Sa Harry.
Jag log lite och kollade på honom.
-Promise you wont forget me? Sa jag.
-I will never forget you, han pussade mig lätt på huvudet och hela jag blev varm inombords jag kände hur fjärilarna i magen flög som bara den.
Sen hörde jag hur det började tjuta i öronen av ljudet när tåget rullade in.
Vi kramade om alla och sa hejdå. Harry och Niall hjälpte oss att bära in väskorna i tåget. Vi satte oss till rätta vid våra platser och vinkade till Isabelle och killarna som stog kvar på tågstationen. Harry slängde en slängpuss och jag gjorde likadant tillbaka. Sedan kände jag hur tåget började rulla iväg..




Sofie och Emma lämnar New york(bild 1) och åker nu hem till Sverige(bild 2)!
Bilderna lånade från google.

---------------------------------------------------------------------------------------------------

Tillslut blev dom av med dom dryga tjejerna! Men dom kommer säkert inte stöta på dom mer, eller? Va kul att för Zayn att han var på G med Julia! Undra om vi får se någonting av henne i fortsättningen? Får vi ens träffa killarna mer!? Harry sa ju att dom självklart skulle träffas, men hur, var och när? Va tror ni?Va gulligt av killarna att komma till tågstationen!
Få svaret på dom här frågorna och lite till om ni fortsätter läsa!

Jag blir alltid lika glad och rörd över era fina kommentarer! Jag vill verkligen visa hur tacksam jag är för det! Så ska börja med en ny sak, efter varje ny del så kommer jag plocka ut en av dom fina kommentarerna och skriva med här i texten jag skriver efteråt. Det kommer bli sjukt svårt att välja eftersom alla är så fina!Men som tur är har jag ju chansen att ta flera eftersom jag tar en efter varje inlägg och det är väl tur! ;) 

åh, vad jag längtar efter nästa kapitel!:) Håller fortfarande tummarna för tävlingen. Kram! <3

btw, fortsätt på den här vägen. för du kan komma långt på skrivandet! :)